Förr eller senare exploderar jag!!!

Förr eller senare exploderar jag

Titel: Förr eller senare exploderar jag
Författare: John Green
Översättare: Ylva stålmarck
Antal sidor: 307
Läsålder: Unga vuxna
Utgiven: 2013-01-18

Handling:
Förr eller senare exploderar jag handlar om Hazel som är en 16 årig tjej med en obotlig cancer diagnos. Hon fick reda på sin cancer diagnos när hon var 13 år och gör allt hon kan för att få fortsätta leva. Hazel älskar att läsa och har en favoritbok ett storslaget lidande, den boken har ett jättekonstigt slut, så nu ska hon inte bara kämpa för sin cancer utan också försöka ta reda på hur det går för dem i boken genom att ta kontakt med författaren.

Tycke:

Jag läser inte mycket böcker men jag kollar på väldigt mycket film, och jag är inget stort fan av kärleks filmer. Jag kollar helst på Sci-fiction och det samma när det gäller böcker. Men denna boken var riktigt bra även om det inte var action eller någon futuristisk värld. Även om det inte var den genre som jag vill ha så var det en väldigt bra handling, och det var det som gjorde att jag gillade boken även om det var lite svårt att hänga med ibland. Jag tycker också att man får lära känna karaktärerna på ett bra sätt nästan som om man skulle känna dem i verkligheten. Det bästa med boken tycker jag är budskapet som vill medge att alla är värda lika mycket oberoende på utseende eller sjukdom. På grund av det att det var en kärleks bok så får den inte topp poäng, därför ger jag denna boken 3.5/5.

Karaktärer:

Jag tycker alla karaktärer beskrivs väldigt bra, nästan som om man skulle känna dem i verkligheten. Man får alltså reda på deras personlighet om någon är snäll, dum, blyg eller modig. Som t.ex Hazel hon är den modiga tjejen som kämpar för sitt liv och som aldrig ger upp. Medans Augustus är den snälla killen som bara hitta de fina sidorna hos personer och vill alla väl. Inte för att Hazel inte är snäll eller så men dem är det på två helt olika sätt.

Upplägg:
Jag tycker att det var ett bra upplägg, även om jag inte tycker att det byggs upp någon direkt spänning. Men det är fortfarande så att man inte vill lägga ifrån sig boken. Det jag gillar mest är att det faktiskt är huvudpersonen som är är berättaren, för då känns det ännu mer som om jag skulle vara med i boken och verkligen känner karaktärerna.

Av: Viktor Degerlund